I början av 60-talet uppstod även den såkallade "korsryggs-massagen" (se bild), som fogades till vadmassagen och senare utvidgades med höftledens behandling. Här måste konstateras att "Massagen enligt dr.Pressel" visserligen utvecklades fullständigt under hans ansvar, men till sitt innehåll också starkt av Lies Pressel, tex. vad gäller korsryggen, men också i den djupare förståelsen av samband.

I samarbetet med L. Pressel kom alltså förutom nya grepp även en annan tidsaspekt in i terapin och pauser uppstod helt naturligt; där kunde patienten uppleva en fördjupnig av massagens verkan.

Ett schema utvecklades som sedan under drygt 20 år bildade den vardagliga ramen för arbetet: Ungerär var 45. minut kom en ny patient, togs emot av Lies Pressel och blev på massagebänken inpackad och uppvärmd. Hon påbörjade en inledande, värmande och lösande massage. Sedan överlämnade hon till dr. Pressel. Till slut överlämnade han igen till Lies Pressel som avrundade massagen med en efterbehandling, vid behov med en organinsmörjning (enligt dr. Hauschka) eller en ordinerad injektion. (Förresten säger dr. Pressels erfarenhet att en sådan injektion, direkt i anslutning till en massage, kan verka betydligt djupare än om den ges separat.) Patienten vilade nu, medan nästa redan fortsatte i rummet bredvid.

Måttet för en behandling var alltså högst 45-50 minuter för att inte överbelasta patientens organism, men vilan därpå kunde med fördel ta 15-30 minuter därutöver.

Om det var möjligt gavs de första behandlingarna två gånger per vecka, sedan en gång per vecka och senare, allt eftersom patienten gjorde framsteg, varannan vecka. Således måste de förberedda patienterna göra plats för de nya. Såvitt det lät sig göras fick varje patient en fast tid så att den alltid kom på samma veckodag och vid samma klockslag, enligt mottot "rytm ersätter kraft", men också för att ge människans rytmiska system de ovan nämnda ordnande impulserna.
En arbetsdag på ca. 15 timmar var mer regel än undantag, ända fram till dr. Pressels död. Somliga patienter som kom mycket lång väg fick tex. var sjätte vecka en "undre" och nästa dag en "övre" massage. Detta gick enbart ifall de redan hade gått igenom en längre tids "normal" behandling, så att deras kropp hade lärt sig att handskas med denna massage, dvs. att själv dela in och smälta vekningarna ifrån dessa koncentrerade terapibehandlingar. Det samma gäller för den såkallade "blixtmassagen" vid förseningar. Vi ser alltså här ett helt annat scenario än det som är brukligt idag vid sjukhus och vårdinrättningar, där den ekonomiska situationen vill föreskriva terapeuterna att arbeta allt mera snabbt och "effektivt". Här förstår man inte tidsaspekten som läkemedel.