Herr och fru Pressels samarbete avbröts ibland genom att det föddes fyra barn mellan 1960 och 1969; de växte upp i samma hus där patienterna gick in och ut. 
De flesta patienter var förtrogna med familjesituationen eftersom de kom genom år, ja, årtionden, regelbundet för behandling och rådgivning. En väsentlig mening med denna vårdform var att förebygga, friskvårda och allmänt stärkande ledsaga deras liv. Detta togs emot av många patienter och märktes vid influensaepidemier därigenom att mottagningen behövde vårda förvånansvärt få akut sjuka. Det förekom också ytterst sällan att dr. Pressel måste sköta om nödfall på nätter och helger. Detta må för en utomstående låta främmande eller förmätet. Men man får tänka på att i Indiens hälsosystem sedan gammalt husläkaren blir betald sålänge patienten är frisk: vid sjukdom måste läkaren arbeta gratis. Härigenom har där utvecklats en läkekonst och kultur som förstår sig på att hålla människor friska. Dr. Pressels massage kan man se som en europeisk variant därtill.

Lies Pressels ord angående den ekonomiska ramen för detta arbetssätt: "Simeon Pressel kunde aldrig förmås att överge sin övertygelse att han måste vara ansluten till den tyska försäkringskassan, så att var och en kunde få hans behandling. Detta ledde till mycket beskedliga inkomster: Kassans honorar, som redan var mycket magert, minskades gång på gång med en tredjedel, eftersom han "inte arbetade ekonomiskt". "Men jag är ingen affärsman, jag är läkare", var hans kommentar, som redan då gjorde föga intryck på försäkringskassan. Först när kassans kontrolläkare för några månader kom till mottagningen (på drop- in tid), snällt väntade i väntrummet tills det blev hennes tur och då såg att varje gång samma patienter fick behandling, som verkligen tog lång tid, först då kom en smula tolerans från kassan. Tyvärr varade detta bara kort, eftersom hon lämnade kassan och allt blev som förut. Att begära ett litet tillägg (på 2,50DM) förhindrade kassan genast med hotet att utestänga honom. Det ville dr. Pressel inte, alltså fortsatte det för 2,80DM per behandling. Som läkare kunde man deklarera en liten insmörjning som massage. En officiell massör däremot fick ca. 15DM. Alltid rådde kassan att "skicka patienterna till en massör". "Men där görs det inte så som jag vill ha det och anser vara verksamt" menade dr. Pressel, därmed var temat uttömt." 
Hans livslånga inställning gällde att tjäna människor, inte att tjäna pengar. Faktiskt valde han redan, som han berättade en gång, som motto för sitt 13:e levnadsår en mening av ungefär detta innehåll:" om du vill bli en herre, måste du tjäna andra".