Andra kollegor ägnade dr. Pressels arbete så gott som ingen uppmärksamhet under hans livstid. Ett värdefullt undantag var den bayerska läkaren Gretl Stritzel (1911 - 2003) som visade allvarligt intresse och under de sista åren av hans liv några gånger om året arbetade med på mottagningen, för en vecka eller några dagar, just också för att lära sig hans massage. Hennes inverkan får vi tacka att ungefär 1975 ideen uppstod att hålla massagekurser

Dr. Pressel fann det å ena sidan svårt att lämna sina patienter för att hålla en kurs och ville därför avsätta högst en vecka för det. Å andra sidan ville han gärna ge vidare det som han hade arbetat fram. För honom var massagen en möjlighet att ställa diagnos, att bota och inte minst att förebygga. Han var angelägen om att ge detta omfattande verktyg vidare, så som det hade visat sig verksamt även när inga eller endast få andra terapeutiska medel stod till förfogande.
När man betänker att många antroposofiska, homeopatiska och andra naturläkemedel blir klassade som overksamma, att samtidigt människorna lider av att skolmedicinska medel genom sina biverkningar belastar och/eller blir omöjliga att använda, då får denna "enkla" metod att hjälpa människor igen en ny betydelse. Dr. Pressels ord därtill: "Det kan uppstå situationer där vi inte har annat än våra händer och då måste tillräckligt många människor veta vad de kan göra med dem". Kanske är inte framtiden så avlägsen där även den farmakologiska behandlingen inte längre kan hjälpa oss vidare.I varje fall hölls det ungefär från 1977 flera enveckors kurser och åtskilliga övningshelger. Dr. Pressel undervisade, Lies Pressel och Gretl Stritzel hjälpte till. Deltagare var dels professionella terapeuter, dels läkepedagoger, dels hemmafruar som ville vårda sina familjer. Antalet deltagare låg på 6-12 personer, vilket gäller än idag, eftersom inlärningen av de väsentliga fina nyanserna i greppkvalitet och rörelseförlopp kräver en mycket intim omvårdnad och i större grupper skulle bli oöverskådlig. Dessa kurser ägde rum under dr. Pressels sista tre levnadsår och under slutstadiet av hans cancersjukdom. Den sista kursen avslutade han en vecka före sin död.
Genom hans suveräna och självklara närvaro och fokus på Här och Nu dök på denna tid inte hos någon en fråga upp angående hur massagekurserna skulle utvecklas och vilka problem man kunde vänta sig efter hans död. Hans bortgång 1980 framkallade därför stor rådvillhet; ingenting var förberett eller hade pratats om. Lies Pressel frågade honom på dödsbädden, om han tyckte att hon skulle massera vidare, vilket han bejakade med uttryckligt huvudnickande (tala kunde han inte längre).
Eftersom hon också snart blev ombedd av "hans " patienter att ge behandlingar, fortsatte hon det gemensamt påbörjade arbetet i form av en liten privat massagemottagning. Här först märkte hon vart efter, hur mycket hon under alla år hade tagit upp av hans vetande och kunnande och nu kunde omsätta självständigt.
Gretl Stritzel däremot hade redan sedan lång tid tillbaka en egen mottagning där hon även masserade. Efter dr. Pressels död var hon mycket mån om att massagekurserna genast skulle leva vidare, vilket för Lies Pressel till att börja med var ett för stort steg. Således kom det sig att Lies Pressel och Gretl Stritzel from. nu gick skilda vägar och massagens fortsättning följde två strömmar, som delvis avlägsnade sig från varandra och delvis löpte parallellt till varandra. Som det är vanligt vid liknande förgreningar och motsättningar står den omgivande yttervärlden något förvirrad och förvånad inför detta fenomen.